Djävulssopp
Rubroboletus satanas
Giftig
So erkennen Sie den Pilz
Hut
Hatten är stor och kraftig, cirka 10–25 cm bred. Den är ljusgrå till smutsigt grå, först halvsfärisk och senare välvd till nästan utbredd. Hattens yta är torr till svagt sammetsartad och kan spricka något hos äldre exemplar.
Unterseite
Rören är gula medan rörmynningarna är orange till intensivt röda. Vid tryck kan rörmynningarna blåna svagt.
Stiel
Foten är mycket kraftig, uppsvälld till klubblik och röd till orangeröd. Den är tätt täckt av ett tydligt finmaskigt ådernät.
Geruch
Lukten är svag hos unga exemplar men blir hos äldre svampar obehaglig och sötaktigt härsken.
Vorkommen und Lebensraum
En mycket sällsynt och värmekrävande sopp som växer på kalkrik mark, främst tillsammans med ek och bok i lövskog, lövängar och halvöppna gräsmarker. I Sverige är arten framför allt känd från Öland och Gotland, men har även påträffats på fastlandet.
Bilder – den Pilz aus mehreren Perspektiven ansehen
Klicken Sie auf ein Bild, um es als Hauptbild anzuzeigen.
⚠ Wichtig zur sicheren Bestimmung
Ät aldrig djävulssopp. Arten är giftig och kan orsaka kraftiga mag-tarmbesvär med bland annat magkramper, illamående och kräkningar. Smaka aldrig på svampen för att försöka identifiera den.
Ät aldrig djävulssopp. Arten är giftig och kan orsaka kraftiga mag-tarmbesvär med bland annat magkramper, illamående och kräkningar. Smaka aldrig på svampen för att försöka identifiera den.
Fakten und Quellen
Quellen
Svampguiden; Naturplats; SLU Artdatabanken – Rödlistan 2025
Svampguiden; Naturplats; SLU Artdatabanken – Rödlistan 2025
Webbkontrollerad – slutkontroll mot SLU Artdataban