Djävulssopp
Rubroboletus satanas
Giftig
Så känner du igen den
Hatt
Hatten är stor och kraftig, cirka 10–25 cm bred. Den är ljusgrå till smutsigt grå, först halvsfärisk och senare välvd till nästan utbredd. Hattens yta är torr till svagt sammetsartad och kan spricka något hos äldre exemplar.
Undersida
Rören är gula medan rörmynningarna är orange till intensivt röda. Vid tryck kan rörmynningarna blåna svagt.
Fot
Foten är mycket kraftig, uppsvälld till klubblik och röd till orangeröd. Den är tätt täckt av ett tydligt finmaskigt ådernät.
Lukt
Lukten är svag hos unga exemplar men blir hos äldre svampar obehaglig och sötaktigt härsken.
Förekomst och växtplats
En mycket sällsynt och värmekrävande sopp som växer på kalkrik mark, främst tillsammans med ek och bok i lövskog, lövängar och halvöppna gräsmarker. I Sverige är arten framför allt känd från Öland och Gotland, men har även påträffats på fastlandet.
Bilder – studera svampen från flera håll
Klicka på en bild för att visa den som huvudbild.
⚠ Viktigt om säker identifiering
Ät aldrig djävulssopp. Arten är giftig och kan orsaka kraftiga mag-tarmbesvär med bland annat magkramper, illamående och kräkningar. Smaka aldrig på svampen för att försöka identifiera den.
Ät aldrig djävulssopp. Arten är giftig och kan orsaka kraftiga mag-tarmbesvär med bland annat magkramper, illamående och kräkningar. Smaka aldrig på svampen för att försöka identifiera den.
Fakta och källor
Källor
Svampguiden; Naturplats; SLU Artdatabanken – Rödlistan 2025
Svampguiden; Naturplats; SLU Artdatabanken – Rödlistan 2025
Webbkontrollerad – slutkontroll mot SLU Artdataban